STEPHEN SIMMONDS

Om ni ännu inte har tittat in hos Villa Dagmar som ligger vägg i vägg med Östermalms Saluhall så kan det varmt rekommenderas. Inte enkom för att vi är grannar, även om undertecknad är extra förtjust över det. Det exklusiva boutiquehotellet har 70 rum, restaurang, orangeri, mötesrum, blomsterbutik, konceptbutik, retreat, gym och vinbar. Kronjuvelen är en vacker inglasad innergård med en atmosfär som för tankarna till Hôtel Costes i Paris eller en 5-stjärnig lounge i New York. Här finns en lyxig, modern och internationell känsla samtidigt som det är personligt. Sannolikt tack vare familjen Malmström, som har drivit hotell i fyra generationer och ligger bland annat bakom Hotel Diplomat. De har varit med hela vägen i skapandet av sin vision och dröm, tillsammans med Tengbom och arkitekt Per Öberg förstås.

En del i det handplockade teamet är svenska artisten och DJ:n Stephen Simmonds. Vissa av er kanske redan haft nöjet att få uppleva Stephens fingertoppskänsla när det gäller att sätta den musikaliska tonen och identiteten på Hotel Diplomat på Strandvägen. Och numera kan ni även möta Stephen på andra sidan saluhallsväggen, ett hopp och ett skutt genom passagen, och en trappa ner hos Villa Dagmar. Här skapar han den pulserande atmosfären som genomsyrar grannhotellet.

Berätta kort för läsare som kanske inte känner till dig bakgrund, vem är Stephen Simmonds?
– Jag var en artist, höll jag på att säga... jag ÄR ju en artist fortfarande. Kanske inte så superaktiv just nu. Jag började spela piano i väldigt ung ålder och på 90-talet skrev jag musik och släppte skivor, bland annat en platta -97 som gick superbra här hemma i Sverige och fick mycket uppmärksamhet (Albumet Alone innehöll hitsingeln och den lokala musikprisbelönta ”Tears Never Dry”. reds.anm.). Sedan fick jag även chansen att släppa min musik i USA och Europa. På den tiden fokuserade jag helt på musiken.
– I takt med att streaming blev allt mer populärt och att förutsättningarna inte var detsamma, började jag jobba mer som DJ och ta andra uppdrag.
– Det resulterade i att jag 25 år senare blev kontaktad av Hotel Diplomat och fick frågan om jag ville ta hand om hotellens musikkoncept.

Stephen Simmonds officiella titel är Director of Music & Experience. Den uttjatade beskrivningen ”Mood Manager” är han inte förtjust i alls, den är för tunn och säger ingenting. Ett tips är att inte kalla honom för det.
– Om jag själv hade fått välja skulle det bli Creative Director, men den titeln var redan upptagen, skrattar Stephen. Jag tycker att jag har ett finger med i spelet när det gäller det kreativa, i alla fall det musikaliskt kreativa på hotellet.

Hur ser en dag ut som ”Director of Music & Experience” och hur fria händer har du?
– Det jag gör är att jag bokar DJ:s, sätter ihop de olika spellistorna vi har på hotellen, kommer på vilka artister jag gärna vill ska spela här live, vilken känsla jag önskar musikmässigt på hotellet, ser till att våra gäster trivs. Jag är också delaktig i Villa Dagmars instagramkonto, hyr och köper in ljud- och ljusteknik.

– Visst får jag ibland slåss för mina idéer internt, men jag har ju fått behålla jobbet i två år så något gör jag nog rätt, haha. Nej, men skämt åsido så är jag väldigt envis med min vision och känslan som jag vill få till här.

Vilka är dina inspirationskällor för att sätta det musikaliska konceptet på Villa Dagmar?
– En av mina förebilder är Ingmari Pagenkemper och det hon gjorde med gamla Lydmar Hotel, när det låg vid Humlegården. Det var ett mäktigt ställe och jag älskar hur det kunde få vara så rörigt med både liveframträdanden och en reception för hotellet i samma rum. En gäst kunde checka in samtidigt som bandet soundcheckar och en DJ spelar i bakgrunden. En härlig internationell känsla.
– Ingmari lyckades boka massor av häftiga akter som andra inte riktigt hade klarat av, för att hon brann så mycket för musiken. Artister och DJ:s som kom dit förstod det och älskade känslan där. Det gjorde att de ville spela på Lydmar även om större arenor kunde innebära ett högre gage, men man ville lira på Lydmar för det var ett coolt ställe.
– Det är samma känsla jag önska skapa här, att allt från okända akter till etablerade artister ska känna att man vill spela live för att stämningen är så bra. Den lilla fördelen som jag kanske har som artist själv är väl att jag vet vad artister och musiker gillar, vad DJ:s tycker är viktigt. Plus att jag faktiskt är väldigt mån om att de ska känna sig välkomna, älska vibben och att de trivs här. Jag hoppas verkligen att det har smittat av sig. Nu har vi inte hållit på så länge just på Villa Dagmar eftersom vi öppnade i maj 2021, men det känns som att jag har etablerat den känslan jag är ute efter.

Stephen började jobba på systerhotellet Hotel Diplomat för två år sedan, men han fick en speciell start. Musiksamarbetet hade varit igång i ett halvår när pandemin slog till, något som givetvis påverkade verksamheten med liveframträdanden och event. Det blev tuffa förutsättningar och Stephen fick dra sitt strå till stacken genom att planera en annan typ av evenemang. Istället för stående gäster och ett flöde genom lokalen blev det aktiviteter med bokade sittplatser i restaurangen och begränsat antal gäster, ett annat koncept än vad de hade tänkt från början.
– Jag är ändå glad att ledningen vågade satsa på musiken och inte gav upp. Vi fick även hjälp av Stockholms stad kulturförvaltning med ”Musicology” som vi kallade dessa liveframträdanden där jag själv spelade och bjöd in gästartister som Lisa Nilsson, Danny Saucedo, Sarah Dawn Finer, Sabina Dumba, Molly Hammar, Bo Sundström, Tingsek. Vi fick till en bra blandning av artister och det blev en superskön, intim känsla på spelningarna som blev väldigt uppskattad.

På Hotel Diplomat är receptionen, baren och restaurangen i samma lokal vilket har försvårat möjligheten att separera delarna ljudmässigt. Men när det är liveframträdande i ljusgården hos Villa Dagmar påverkas inte övriga hotellet på samma sätt. Det är ljudisolerat upp till hotellrummen så musiken där nere stör inte någon som behöver sin skönhetssömn och restauranggästerna i rummet bredvid kan ljudmässigt skyddas bakom glasdörrarna kvällstid.

När det kommer till diskjockandet är Stephen Simmonds självlärd. Han började spela med CD-skivor tidigt 2000-tal, hoppade in i en bar eller restaurang och gästspelade lite, mest som en kul grej. Men sedan utvecklades det vidare och han fick bättre och bättre respons på de gig som han gjorde. Han reste även runt i Sverige på stand-up turné som hus-DJ ihop med sin barndomsvän, komikern Måns Möller. Uppdragen blev allt fler, från företag och klubbar, och även utlandsgig i USA och privata tillställningar i Europa. När Stephen var Musical Director för ett stort tredagarsbröllop utomlands bokade han in den världskände artisten Wyclef Jean som gästartist. De lärde känna varandra under Mercedes vip-fest i Båstad på Swedish Open när Stephen höll i musiken den kvällen.
– Man bygger ju på sig ett ganska stort bibliotek med tiden och precis när jag började DJ:a då spelade jag mycket hemma, testade, skapade listor och finslipade. Nuförtiden hinner jag inte med det på samma sätt eftersom jag giggar hela tiden. Men jag tycker det är otroligt kul att spela hemma och leta musik, det gör jag.

Och om du skulle beskriva själva musiken på Villa Dagmar för någon som inte varit där?
– Dagtid skulle jag säga organisk och att musiken ska kännas ”live”, som om det vore ett band som spelar stämningsfullt i bakgrunden. På torsdagar-lördagar är det mer elektronisk musik kvällstid, men alltid själfull och organisk.
– Inte EDM som Sverige kanske är mest känt för, utan mer afro-house, deep-disco, soulful house och mer internationell vibe. Det börjar komma mer och mer i Sverige. Jag vill ha mer känslan av Tulum eller en söndags beachclub på soho house i Malibou än en nattklubb i Stockholm. Det viktigaste för mig är att det känns genomtänkt och inte likt alla andra ställen.
– Jag kan väl känna att vi ligger lite efter andra storstäder, som New York, Paris och London där man har en större nyfikenhet och letar efter nya influenser. Man spelar inte samma musik som alla gäster vill höra bara för att det är hett just nu. De som sköter musiken är kreatörer och det är inte gästerna som bestämmer vad som ska spelas, vilket tyvärr är mer vanligt i Stockholm.

Du menar när folk kommer fram och önskar låtar hela tiden? Det som alla DJ:s måste älska?
– Utomlands skulle folk inte gå fram till en DJ och be dem spela en annan låt, det finns inte. Men här i Sverige är det inte samma status eller respekt för DJ-yrket.
– När du kliver in på ett hotell och det spelas musik så är du ju inte på en hemmafest där du kan bestämma vad du vill höra... Vi som är anställda har lagt ner mängder av timmar, energi och erfarenhet på att ta fram känslan eller spellistan för kvällen.
– Det är samma respekt som du har för en kock eller en sommelier, du bestämmer inte vad de ska laga och servera på restaurangen. Det finns en meny som de har skapat utifrån sin kunskap och hårda arbete. Vi vill gärna att gästerna ska ha den respekten för oss som är DJ:s och musikskapare. Du måste inte älska låtarna, men respekten kan man ha ändå. Så är det utomlands och jag önskar att det kunde vara likadant här hemma.

Var hittar du musiken?
– Överallt. På Bandcamp, Spotify, jag kollar på andra DJ:s som jag gillar och respekterar, snappar upp musik på andra hotell, fångar upp en låt när jag är utomlands kanske i en lobby i Kingston eller på en fest i L.A. Man plockar upp från olika håll och kanter. Jag har lagt ner massor av timmar på att leta musik och finslipa mina listor som jag använder i mina DJ:set. Därför kan man ju bli lite paff när någon kommer och önskar en låt som ligger på topp 10 på en Spotifylista. Då vill man bara säga ”tack, jag vet att den spelas mest på Spotify just nu, men jag har valt att spela de HÄR låtarna ikväll av en anledning”...
– Som DJ handlar det om hur du bygger upp ett set, från den första timmen att skapa en dynamik och en känsla tills det når en peak. Sedan lägga in några pärlor som ingen annan hade kommit på. Du vill skapa något unikt och sätta stämningen.
– Frukostlistan på Villa Dagmar är jag stolt över, det är en blandning av James Blake, Serge Gainsbourg, Stevie Wonder, Bob Dylan med flera. Det är väldigt blandat men det finns ändå en röd tråd i allt man hör. Jag är inget stort fan av ställen som snöar in på en enda genre och spelar bara den typen av musik. Det tycker jag själv som lyssnare är tråkigt. Visst är det kul att höra ett par klassiker, men jag vill uppleva och upptäcka ny musik när jag är på andra platser.

Det är dags att runda av intervjun och då måste vi givetvis passa på att fråga Södermalmskillen Stephen Simmonds om hans relation till Östermalm och saluhallen.
– Jag är en inbiten Södergrabb, men jag vistas och arbetar på Östermalm. Nu är jag ju här varje dag. I saluhallen har jag hängt mycket på Beirut Café hos Elias och gänget. Men jag tycker om att botanisera runt överallt i Östermalmshallen och det är en fantastisk lokal. Här köper jag färska räkor, kött och ost. Jag är en riktig ostfantast. Egentligen är jag stort fan av alla som nördar ner sig i något, som är specialister och experter. Om det så är kaffe, ost, eller vad som helst. Det går rakt emot dagens trend med stormarknader där allt ser likadant ut, ska vara billigt och man tappar kvaliteten.
– Jag vill få en historia bakom vinet jag dricker eller osten jag köper, det är något väldigt fint med det som Östermalmshallen bland annat står för. Du får det engagemanget när du går in till de olika handlarna och jag hoppas innerligt att den typen av rörelser får leva vidare. Vi behöver det. Jag vill i alla fall inte leva i en värld med bara stormarknader eller mataffärer online. De får också finnas, men inte bara det.