För att hjälpa oss övriga emellanåt socialt osäkra medborgare att undvika liknande och andra ännu värre fadäser har Edward Blom skrivit en bok, titulerad ”Edward Bloms etikettbok – om konsten att umgås med människor”, vilken i slutet av maj landade i bokhandelns hyllor. Boken är tänkt att både kunna läsas igenom från pärm till pärm och att, tack vare sitt omfattande register, vid behov kunna användas som uppslagsverk.

Här bjuder Östermalmshallsfantasten Blom med stor generositet Magasinets läsekrets på en snabblektion i detta delikata ämne.

Hur, när och varför uppstod egentligen det vi idag kallar etikettregler?

– Så länge det funnits mänsklig samvaro har det funnits en sorts etikettregler. Oskrivna regler som varje grupp människor höll på för att samhällena skulle kunna fungera. De var nog ganska strikta redan på savannen! Sedan när man utvecklades till mer högkulturella nivåer uppstod ganska avancerade regler kring gåvor, måltider, bjudningar, bordsplaceringar med mera. Reglerna är bra mycket äldre än man kanske tror!

Vad är det mest grundläggande i konsten att umgås med andra människor?

– Att man i alla sammanhang ska undvika att göra andra människor ledsna. Och att inte sätta sig själv fullständigt i centrum är viktigt. Man måste tycka att det är värt att offra något för andra människors välbefinnande. Det kan var lite besvärligt för en själv, om det så bara gäller att öppna en dörr för någon annan eller att inte prata för mycket... Man bör också tänka på att man inte vänder ryggen mot folk, utan istället släpper in. Det kallas öppen front och är gångbart i flera olika situationer.

Reglerna är inte universella – några är typiska för vårt land, andra kan för oss svenskar tyckas märkliga utländska, hur ska man förhålla sig detta faktum?

– Det är ett problem när det blir olika och förvirrat. Men etikett strävar efter att man ska försöka enas om en sak. Att använda sitt sunda förnuft är alltid en bra princip. Vissa regler kan och har ju ändrats, framför allt de med anglosaxiskt inflytande. Som med skålning; i Sverige brukar man bara höja glasen, i andra länder slår man ihop dem, där får man vara extra tydlig med att visa vad som gäller.

Vilket tycker du är det mest flagranta etikettsbrott man kan tänka sig?

– Att börja bråka eller knuffas är ett fruktansvärt etikettsbrott, det värsta man kan göra. Därefter följer att vid en middag ta med en objuden kamrat eller att som gäst ta över regissörskapet från värdarna, det är ganska grovt. Som att ta fram gitarren och börja sjunga, sätta på TV:n eller sin egen spellista på Spotify. Från värdens sida är det ett grovt brott att inte vara generös. Gästerna får absolut inte sitta med tomma glas och alla måste få äta sig mätta.

Vore det inte en bra idé att lära ut etikett i skolan?

– Jo, det borde absolut stå med i skolplanen. På vissa privata internatskolor har man det. Det skulle underlätta för många att komma in i vissa sociala miljöer. Det handlar om jämlikhet också. Alla får inte med sig ens de grundläggande reglerna hemifrån. En god vän till mig som skulle utbilda sig till försäkringsmäklare skickades iväg på en helgkurs som innehöll etikettfrågor, det vore förstås mycket smartare om vi fick den utbildningen redan i skolan.

En annan fråga många brottas med är hur långt ett middagstal bör vara på sin höjd? I boken skriver tjugo minuter, det låter lite väl långt!

– Då pratar vi om högtidstal. De kan ju ha olika syften: på en specialtillställning där middagstalet snarast är ett sorts föredrag. Eller på ett bröllop då någon av föräldrarna önskar dela med sig av sin levnadsvisdom. Man är inte på bröllop främst för att det ska vara kul eller för att äta. Det är trots allt en högtidlig ceremoni och då ska det vara lite tungt och allvarligt inledningsvis för att sedan bli mer lättsamt mot slutet.

I den romantiska filmkomedin ”Pretty Woman” finns det en bedårande scen där Julia Roberts karaktär vid en affärsmiddag inte riktigt vet vilka bestick hon ska börja med – fast det är väl ganska logiskt?

– Jag tycker inte det är särskilt krångligt, man tar besticken utifrån och in, glasen från höger till vänster, tallrikar uppifrån och ner och så får man lära sig att dessertbesticken ligger ovan på och dem får man inte röra. Det enda som kan återstår då är om det finns någon kräft-, ostron- eller soppsked. Fast det är nog en överdrift att folk inte förstår. Har man aldrig sett hur man äter, exempelvis en kronärtskocka, får man väl vänta en sekund och se hur de andra gör.

Viss mat får man till och med äta med händerna?

– Jag har gjort en långlång lista i boken om det där. Det finns dock en grundläggande princip om att det är väldigt barbariskt att äta med händerna, men sedan finns det undantag. Förr var det som skilde de fattiga torparna från fint folk om man åt med händerna eller använde verktyg för att äta. Så det har en stark position i vårt undermedvetna. Men om man till exempel är på en riktig sushirestaurang och vet hur man följer det japanska sättet att äta med händerna, och inte bara slabbar på hur som helst, utan visar att man har kontroll inom just den subetiketten då är det okay. Däremot att äta pizza med händerna som ungdomar börjat göra nu tycker jag är lite besvärande.

Vi lever i föränderliga tider, nya moderna etikettsregler om hur man hanterar mobiltelefoner, iPads, insta, selfies et cetera; behövs det?

– Definitivt. Som jag skriver i boken måste man ändå utgå från gammal befintlig etikett. Men när nu mobiltelefonerna kommit in i världen kan man ju inte bara säga att man inte får använda den till nånting, utan måste se till vad som varit okej och som inte varit okej vid ett matbord. Att börja skriva brev till en kompis eller att ta upp tidningen och börja läsa nyheterna vid matbordet har ju aldrig varit accepterat. Däremot är det naturligtvis okay att skriva in datum i sin almanacka om man gör upp någonting med andra gäster eller anteckna deras adress. Det är dock komplicerat, man använder ju telefonen till så mycket.

– Allt nytt är bevis på att det krävs grundläggande regler, folk tenderar att bli så mycket mer oförskämda via sociala medier. Många äldre damer man tycker borde ha koll kan fullständig tappa hyfset digitalt och också uttrycka sig elakt om andras inlägg på Facebook, som de aldrig skulle göra öga mot öga i verkliga livet: ”Men den där maten ser inte alls god ut”. Där måste man nog jobba ganska mycket för att få folk allmänt blir mer hövliga och artiga.

Etikett kan också bli i det närmaste en jämställdhetsfråga – du skriver praktiskt taget ett brandtal för frackens bevarande. Medan kvinnor anstränger sig och lägger ner massor av tid för att göra sig fina klagar männen på att det är krångligt att bära frack?

– Jag tycker det är självklart ibland. Kvinnorna lägger håret, fixar klänningar et cetera. Det tar tre gånger längre tid än det tar att fixa fracken. Det är väldigt märkligt att män ska har rätt att kräva att all klädsel ska gå på tio minuter även om man går på en storslagen bal. Ibland måste det få ta tid. Så fort det gäller tillställningar med högtidliga ceremonier ska kraven höjas, det ska vara lite jobbigt att få på sig fracken och det ska vara lite omständigt innan man börjar dricka och dansa. Det bidrar också till att man märker ut tillställningen till någonting som inte sker varje dag, utan är något alldeles extra.

Det är något av din persona att var en ordensmänniska som är van vid fina kalas; hur många ordnar är du med i om det nu inte är ett etikettbrott att fråga ?

– Ganska många. Jag har varit aktiv i ett femtontal föreningar och ordnar om man räknar allting sammanslaget: en äkta riddarorden och fyra små, ett par herrklubbar och flera kulturföreningar. Därutöver mindre aktiv i några litterära sällskap och lite andra sådana föreningar. När jag var yngre var jag enormt aktiv i alla de där också. Men nu med familj och tre barn och eget företag har föreningslivet för min del klingat av. Då jag var som mest engagerad kunde mina veckoslutsdagar vara så fulltecknade att jag nästan aldrig var ledig. Under dagtid lunch och sammanträde på något ordenssällskap, sedan vidare på kvällen till middag hos något annat sällskap, därefter kanske mellanspel på någon kamrats fest innan dygnet slutade nachspiel. Jag gillar ju den typen av umgänge när man sitter och sjunger till snapsen och dricker punsch till kaffet. 1800-talet ligger nära mitt umgängesideal.

Vilka är de högtidligaste tillställningar du varit med på?

– En studentbal i Hofburg i Österrike var väldigt högtidlig. Jag går på Amaranterorden ibland, där är vanligtvis någon kunglighet med. När jag blev dubbad till riddare var det förstås lite högtidligt. Nobelmiddagen har jag aldrig varit med på, men jag brukar gå på efterfesten. Sällskapet Par Bricole kan vara väldigt pampigt och kulturellt, i Vinterträdgården på Grand Hôtel med stora processioner och körer och klassisk musik.

Ett besök i Östermalmshallen är en högtid för många finsmakare – hur ser din relation ut till Hallen?

– Jag älskar den. Från första gångerna jag som barn fick följa med mamma till stan och gå igenom alla gångarna. Man såg allt och kände alla dofter, det var oerhört fascinerande. Sedan bodde min egen familj på Valhallavägen i åtta år och då kunde jag regelbundet börja handla i Hallen. Jag tycker väldigt mycket om miljön. Det är en väldigt vacker byggnad, sedan renoveringen har den blivit ännu finare. Idag går jag främst dit och handlar, men det är trevligt att då passa på att ta ett glas vin.

– Under pandemin höll vi oss isolerade hemma i villan, men hade turen att kunna skicka med beställningar med en snäll bekant som handlade ål eller något annat jag behövde åt mig. Nu har vi börjat gå dit regelbundet igen. Åker jag in till stan handlar jag alltid i Östermalmshallen.

Gör: Programledare, gastronom, arkivarie och författare.
Ålder: 51 år.
Familj: Hustrun Gunilla Kinn och barnen Melchior, Wilhelmina och Zacharias.
Bor: I Stockholm.
Aktuell: Med Edward Bloms etikettbok – om konsten att umgås med människor, utgivning maj 2022

Bakgrund om boken:
Vad sjutton betyder jackett? När ska man anlända till en tillställning? Vilket är egentligen ditt brödfat, det till höger eller vänster?
Här får du svar på och förklaring till alla etikettfrågor du någonsin har grubblat över. Allt från middagsbjudningar, bordsskick och restaurangbesök till livets avgörande tillfällen som barndop, bröllop och begravningar.
I boken blandas det som fallit i glömska med helt nya företeelser där reglerna precis håller på att utformas. Edward förmedlar etikettens grundläggande väsen och de djupa principerna som ligger bakom.
Detta är boken för den som skall gifta sig, flytta hemifrån, börja studera eller för de som kommit upp i åren och redan har god kunskap om etikett. En bok fylld med roliga anekdoter och Edwards medryckande berättande.

Edward Bloms etikettbok : Om konsten att umgås med människor finns att köpa bland annat på Adlibris. 

www.edwardblom.se
Instagram: @edward_blom

Östermalms Saluhall Magasin No.1 2022.