Typiskt nog var det redaktionens blödigaste medarbetare som blev utskickad på just det här uppdraget. Den vars hund-diggar-hjärta väcktes till liv på allvar vid första mötet med den då åtta veckor gamla redaktionsvovven Quincy för drygt tre år sedan. Kosan ställdes mot Hundstallet i natursköna Åkeshov, en dryg kvarts tunnelbanefärd väster om Östermalmshallen.

Det blev en eftermiddag som fick det redan drabbade livsuppehållande organet att smälta ännu mer. Inte enbart på grund av de fyrtiotalet svansviftande fyrtassingar i varierande storlek och ålder som hälsade Magasinet välkommen med nyfikna skall. Utan till yttermera visso tack vare alla de dedikerade tvåfotingar som ägnar sitt dagliga värv åt att hjälpa omhändertagna vovvar hitta de kärleksfulla ”forever home” de så innerligt förtjänar. 

Låt oss ta det från början. Kring förra sekelskiftet levde många herrelösa hundar i stor misär på Stockholms gator. Stadens lösning på problemet var brutal. Avlivning. Så kunde vi ju inte ha det tyckte de handlingskraftiga djurvännerna Gerda Thyselius och Lotten Johansson, varför de 1908 startade Svenska Hundskyddsföreningen. Det är denna ideella organisation som idag driver Hundstallet på tre olika platser i Sverige; Stockholm, Alingsås och Staffanstorp. Verksamhetens syfte är att hjälpa, vårda och omplacera utsatta hundar. Allt finansieras genom privata donationer, månadsgivare (i snitt ca 110 kr/person), spontana swishbetalningar (ca 250 kr per gång) medlemsavgifter samt stöd från en handfull samarbetspartners ur näringslivet.

Med sin expertis fungerar dessutom Hundstallet som rådgivare åt vissa myndigheter vid utredningar som har kopplingar till verksamhetsområdet. Totalt sysselsätter Hundstallets tre tidigare nämnda enheter cirka 65 fast anställda, plus ett fyrtiotal volontärer. Bland yrkesgrupperna märks veterinärer, hundpsykologer, samordnare, administratörer, insamlings- och marknadsansvariga samt inte minst hundskötare.

Det är en av de ytterst kompetenta hundskötarna som visar oss runt. Hon heter Chris-Lee Pettersson, har arbetat på hunddagis i flera år, gjort ett mellanspel i servicebranschen, men saknade ”hundlivet” så till den milda grad att hon sökte och fick jobbet som hundskötare här på Hundstallet. Sällan har uttrycket Som Hand i Handske passat bättre än på Chris-Lee märker vi snart när hon berättar hur en dag på hennes arbetsplats ser ut.

– Vi kommer på morgonen och släpper ut hundarna för att rasta dem i ungefär femton minuter. Därefter blir det frukost, medicinering, tvätt eller bad och rensning av öronen. När det är avklarat skrivs promenadscheman för dagens första långpromenad med hundarna.

Alldeles intill Hundstallet ligger ett strövområde som är som gjort för att motionera rastlösa vovvar, men ibland tar man bil och ger sig i väg på upptäcktsfärd, eftersom det är kul för hundarna att uppleva nya miljöer.

– Vi har också något vi kallar berikning, det är aktiviteter som består av allt från att slita sönder en jutesäck med något roligt innehåll till att öva med dofter, berättar Chris-Lee.

Vid 12-snåret är det dags för personalens lunchpaus. Hundarna serveras mat två gånger om dagen, på morgonen och på kvällen. Medan vi går runt bland de väl tilltagna burarna, alla försedda med sköna liggplatser, en lucka där de kan gå ut på rastgården och en skylt där ras, namn, ålder och annan relevant information står tydligt angivet, fortsätter Chris-Lee:

– Regelbundna tider och rutiner är jätteviktigt för våra hundar. De ska veta när de får mat eller när det är dags för promenad. Allt sådant är vi mycket noga med. Och det är endast i undantagsfall vi tar med oss främmande besökare hit in i själva stallet. De som anmält intresse för att ta hand om någon av våra hundar har i förväg tittat på bilder av dem på vår hemsida och haft ingående samtal med dem ur vår personal som har hand om matchningen mellan människa och hund. Så de kommer aldrig in i det inhägnade området. 

– Efter kvällsmålet rastar vi hundarna igen innan läggdags. De vet när det är nattinatti och allihop får något gott att tugga på innan de somnar.

Hundskötarna byter om att ta hand om olika hundar.

– Visst får vi våra egna favoriter och det är samma sak för hundarna, de får sina favoriter bland oss.

Är det inte svårt att skiljas från de små gossingarna när man lär känna dem så väl kan vi inte låta bli att undra? 

– Jo, men det är glädjetårar man gråter. För man vet att de ska i väg till ett bra ställe och få ett fint liv. Och vi har sex personer som jobbar heltid med uppföljning där de nya familjerna kontaktas för att höra att allt går bra. För det mesta får bilder och filmer på hundarna från deras nya hem, det är så gulligt.

Det är inget anställningskrav att själv vara hundägare när man jobbar på Hundstallet, fast visst finns det en vovve hemma hos Chris–Lee och hennes pojkvän.

– Den kommer härifrån. Det är en jourhund som fick följa med mig hem och som vi behöll! (Hundstallet har ett antal familjer knutna till sig, där hundar vid behov kan få vistas över en helg eller några dygn).

Nu har det blivit dags för Magasinets utsände reporter att stoppa tillbaka sin aningen blöta näsduk i fickan och ta farväl. Som tur är får jag inte lov att klappa någon av voffsingarna. Då vet man aldrig hur det här besöket hade slutat...

Svar på alla tänkbara frågor om hur man går till väga om man vill stödja Hundstallet ekonomiskt eller hur processen ser ut ifall man är intresserad av att göra någon annan form av behjärtansvärd insats för Hundstallets temporära inneboende finns på den föredömliga hemsidan www.hundstallet.se.