JAN CARLZON

För saluhallens magasins lite yngre läsare kan det nog ändå vara på plats med en kort presentation. Född i Nyköping 25 juni 1941. Civilekonomexamen från Handelshögskolan i Stockholm, under studietiden knäckte han extra som reseledare för dåvarande Vingresor. Avancerade till företagets VD, gick vidare till samma position på inrikesflygbolaget Linjeflyg och blev därefter koncernchef för SAS 1981–1993. Startade investmentbolaget Ledstiernan 1994. Haft ett flertal styrelseuppdrag både internationellt och svenskt, bland annat ordförande Svenska Tennisförbundet. Hans managementbok ”Riv Pyramiderna” som gavs ut 1985 blev en global bestseller och har till dags dato sålts i miljontals exemplar. Tidigare i år (våren 2021) utkom boken ”Se människan” som Carlzon passade på att skriva under pandemin.

Några dagar har gått sedan Corona-restriktionerna släppte sitt sista försiktiga grepp om vårt land när vi ses över en lunch på ett fullbokat Lisa Elmqvist. Det första Jan gör är att förklara sin aningen dystra kostymering. Direkt efter vår intervju ska han vidare till den mångårige och högt uppskattade vännen journalisten Göran Zachrissons gravsättning, själva begravningen ägde rum för några veckor sedan. ”Vi lärde känna varandra under Vingresor-tiden, då vi reste runt i världen och inspekterade golfbanor, jag hade anlitat Göran som expert. Göran var en generös natur som hade den goda egenskapen att han gärna delade med sig av sina vänner och genom honom har jag lärt känna många fina människor. Nämn gärna det.”

Sagt och gjort. Nu över till huvudpersonen i denna artikel, som beskriver sig själv så här:
– Under arbetet med boken gick det upp för mig att jag kan beskriva mig som en av de första personerna i vårt land som fick fördelen av det folkhem som hade byggts under hela första delen av 1900-talet, och en av de sista som kommer att tacka för det som alla andra har sett det som självklarheter. Det innebar att man gick in i folkskolan, realskolan, gymnasiet och högskolan. I mitt fall gick jag hela vägen till topp Om jag varit född 1931 är jag inte alls säker på att den möjligheten funnits, hade jag varit född 1951 hade jag sett det som en fullständig naturlighet och inte vetat vad det kom ifrån. Så jag är ödmjuk och tacksam.

Hur ser ditt liv ut just nu, en vanlig dag?
– Jag brukar förklara att jag lägger ner hälften av min tid på min kropp och min själ och hälften på någon form av verksamhet, oavsett om det är styrelsearbete eller investeringar. Men det viktiga är att jag befinner mig i en situation där det både åldersmässigt och vad gäller hälsa krävs att jag är fysiskt aktiv och sköter om mig ganska väl.

Du har åstadkommit mer än de allra flesta, kanske till och med varit med om att göra världen lite bättre. Vad är du mest stolt över om du tittar i backspegeln?
– Jag drabbas nästan dagligen, flera gånger om dagen, av att möta människor som blir jätteglada när de ser mig och alla säger ”det var fantastiskt, det var de bästa åren i mitt liv när du var chef ”. Jag tror att jag som ledare i de tre företagen lyckades skapa en atmosfär, en motivation och en glädje som folk tar med sig.

Du har varit väldigt inflytelserik i Sverige, på många olika sätt; hade vi haft ett annat statsskick i riket skulle du troligen haft en rejäl chans att bli president om du hade haft lust – ifall vi leker med tanken att du fått bestämma vad hade du då hittat på?
– Först en ganska rolig historia: det här var 1969 och jag hade mitt andra år på Linjeflyg och blev vald till Årets Opinionsbildare, vi syntes ju verkligen överallt. Då var det så att man i Folkpartiet var, lite missnöjda med Ola Ullsten. Kvinnorna i Skåne, Småland och Västra Götaland började prata om att man borde kontakta Janne Carlzon. Då ringde telefon och någon ber att få bjuda mig på lunch på Bromma Flygstation. Jag går dit och tycker det ska bli spännande att se vad de har att komma med. Jag hinner inte ens sätta mig innan någon där i partiledningen inleder med att säga ”Vi ville bara att du skulle förstå att i Sverige finns det två olika karriärer; en näringslivskarriär och en politisk karriär, vi skulle uppskatta väldigt mycket om du höll dig till näringslivskarriären!”

– Ska man styra en organisation eller ett land måste det finnas någon form av mål och vision som alla känner till. Som ”Det Svenska Folkhemmet”, det var en fantastisk vision som Hjalmar Branting, Per Albin Hansson och Tage Erlander bar fram. När Folkhemmet väl var byggt var ju visionen borta. Den mest intelligenta socialdemokrat jag stött på var Odd Engström, han led och sa många gånger att vi hade en vision vi lyckades genomföra, det värsta var att vi förlorade den.

– Vi kan inte ha ett Europa där alla partier befinner sig i mittfåran för att fånga röster och det inte blir någon visionär långsiktig politik utan dagdrömmar och kortsiktiga beslut. Så jag hade sett till att skapa en vision och att ge människorna kunskap om det och ansvar att gå den vägen. ”Give me the freedom of a tight brief” som reklamlegendaren David Ogilvy uttryckte det.

Om du fick möjlighet att starta ett flygbolag i dag hur skulle det se ut?
– Det här är intressant. Som lekman måste man förstå är att den mest kostnadseffektiva och intäktsskapande typen av flygverksamhet är att flyga från en punkt till en annan. Den som förstått det bäst är Ryan Air. Min vän Tony Ryan, som var med och grundade det bolaget, gav sig aldrig ut på några äventyr utan flög från punkt till punkt, alla människor skulle till samma ställe. Skulle jag av någon anledning gå in och starta flygbolag så skulle det också jobba så. Titta på Norweigans Bjørn Kjos. Han var duktig, men om man tittar tillbaka så ser man framtiden. Om Kjos hade tagit till sig vad som hände i USA där People Express Airlines började med att flyga inrikes och tjänade massor mer pengar, men sedan fick hybris och började flyga interkontinentalt vilket ledde till kollaps för dem, så hade Norweigan inte hamnat i det läge de är idag. Dessutom gjord han misstaget att som gammal pilot börja marknadsföra ett flygplan – Dreamline – och inte en flygresa. När Dreamlinen sedan fick problem fick Norweigan problem. Den enda gången ett flygplan varit en produkt att lyfta var Concorde.

Har du något drömprojekt kvar som du skulle vilja genomföra?
– Inget stort. Men jag är delägare och investerare i ett bolag som driver trafikledning på flygplatser, 16 i Sverige. Det gör vi efter att regeringen konkurrensutsatte den verksamheten. Nu håller vi på att försöka komma in i Schweiz och i Nya Zeeland.

Obemannad som sköts på distans?
– Det kommer så småningom.

Apropå obemannat; kommer vi att få uppleva passagerar- flyg utan piloter – de behövs ju egentligen inte! Tror du folk vågar sätta sig i ett sådant?
– Jag gick en gång ombord på ett Lufthansaflyg – en Boeing 747 – och när planet tog av så insåg jag att kapten var en kvinna, styrman en kvinna och pursern också en kvinna, då tänkte jag att det borde jag vetat från början, haha! Om jag sitter i ett flygplan och de säger att det inte finns några piloter då skulle jag gå av...

Nu sitter vi istället i Östermalmshallen – vilken är din relation hit?
– I många år var vi några goda vänner som spelade tennis borta på Tennisstadion mellan klockan 10 och 12. Efteråt gick vi till Lisa Elmqvist och satte oss vid det runda bordet och åt räkor och drack vin, det blev en tradition. Det är mitt främsta minne.

Hur skulle du beskriva Hallen för någon som aldrig varit här förut?
– Att du måste gå dit och känna känslan av att vara i en italiensk saluhall eller på en fransk matmarknad.

Är du här ofta?
– Normalt ungefär tre gånger i veckan.

Den typiska Carlzon-rundan?
–Jag kommer in från Humlegårdsgatan eftersom jag parkerat bilen där, och där finns några stånd, så går jag antingen hit till Lisas eller till Tysta Mari i andra ändan. Oftast för en social lunch med en eller flera vänner.

Vad brukar stå på inköpslistan?
– Fredagsskaldjuren!

Hur står det till med dina matlagningstalanger?
– De är nästan obefintliga tyvärr, men jag har en hustru och barn som är riktigt duktiga så det vore bara dumt. Jag brukar säga att de lagar maten och jag är diskmaskinist.