NIKLAS STRÖM­STEDT

Musiker, artist, låtskrivare, programledare, författare, instagrammare, ex-discjockey. Personen som sitter mittemot oss på restaurang Lisa Elmqvist har, som det heter, många strängar på sin lyra. Eller på sin gura skulle man kanske skriva – gura är antikt stockholmsslang för gitarr och Niklas Strömstedt har samlat på sig en ansenlig mängd av instru-mentet under sina fem decennier i Orfeus universum.

Några exemplar ur den där samlingen lär komma till an-vändning i scenshowen Tyck om mig som tidigt i höst har premiär på Maximteatern, några kvarter från Östermalms-hallen. Men innan vi börjar prata jobb; låt oss reda ut Niklas koppling till vår ståtliga saluhall:
– Det är en institution som alltid funnits med. Vi är några kompisar som har som tradition att träffas varje lördag och äta lunch på Nybroe Smörrebröd efter att vi varit och tränat på ett gym i närheten.

När vi ses kommer han faktiskt direkt från ett pass på nämn-da gym. Niklas är där flera gånger i veckan, att hålla sig i god fysisk form är något han bär med sig sedan barnsben. Enda bollsporten han utövar idag är golf, skadebesvär hindrar ho-nom sedan några år från att spela tennis och fotboll.  Fak-tum är att en karriär som fotbollspelare låg nära till hands, som junior spelade den talangfulle Hagsätra-sonen för AIK, klubben som än idag bebor en stor kammare i hans hjärta. Ett krånglande knä förpassade dock de proffsdrömmande fotbollsdojorna till skohyllan. Istället blev det musiken som via diverse discjockeybås, tangentbord och skivstudios ledde fram till och formade den ungdomlige branschveteran som nu snart är färdig med Skagen-toasten han valde att stilla hungern med just den här eftermiddagen.
– Annars blir det gärna stekt salt sill med löksås, jag går ofta hit till Lisas och äter.

Har du något annat trevligt minne härifrån?
– Jag har spelat här några gånger på event och är man hemma i Stockholm på nyårsafton är vi ett gäng på 15–20 personer som går hit och har lunch. Då är det min gamle kompis Henric von Zweibergk som ordnar att det blir av.

Niklas tycker om att laga mat, framför allt när det finns tid att göra det tillsammans säger han.
– En favoritlördag är när min fru Jenny kommit hem från jobbet och legat och sovit några timmar och när vi efter att hon vaknat fixar middagen tillsammans. Då är det kul. Helst när alla ungar är hemma.

Vilket inte händer så ofta. En son bor nämligen i Sydney och en dotter i Los Angeles. Men en son bor kvar i Stockholm. ”Honom har jag låst fast, han kommer ingenstans.”

Vad blir det för mat när du får vara chef vid spisen?
– Jag gör en bra tomatbaserad fiskgryta, ingen grädde, men räkfond och lite annat. Och mina köttbullar är fan-tastiska.

Hustrun Jenny visade för övrigt häromåret hela världen prov på sina färdigheter i köksregionerna. Det var på Ostbågens dag (jodå, det finns en sådan också). Fru Strömstedt hade därför fått för sig att hon tillsammans med programledar-kollegan Steffo Törnquist skulle steka ostbågar direktsänt i TV4:s Nyhetsmorgon. Det gick så där. Ostbågarna tog eld och det blev värsta brasan.
– En kompis till mig ringde och sa att han såg min fru på TV. Han stod i en tobaksaffär i Karachi där de visade inci-denten på en skärm!

EN SNUBBE DET ÄR LÄTT ATT TYCKA OM

Hänga ett tag med Niklas Strömstedt känns nästan som att sitta vid en annan typ av brasa; en lägereld på en strand en ljummen sommarnatt. Stämningen är på topp. En skön snubbe (vi kan kalla honom Poptönten) släntrar förbi, slår sig ner på en filt och börjar plinka på gitarren han bär med sig i en rem på ryggen. Mixar några väl valda låtar ur egna repertoaren med hits hans husgudar komponerat. Som char-migt mellansnack drar han några underhållande anekdoter ur sitt innehållsrika liv. När han tackar för sig lämnar han oss andra med saliga leenden på våra läppar och rörda tårar i våra ögonvrår. Precis som han som programledare gjorde i den finstämda teveprogramserien Tack för musiken, vars femte och tyvärr som det verkar sista säsong sändes på SVT förra året.

När vi pratar med Niklas Strömstedt om föreställningen Tyck om mig – sånger, sanningar och skvaller låter det som att den kommer att röra sig inom ungefär samma spektrum. Några gästartister blir det dock inte enligt huvudpersonen, däremot medverkar de två musikerna Sara Niklasson och Emanuel Norrby på scen. Regissör är Simon Norrthon och för manu-set står Niklas själv med hjälp av den från Kungliga Drama-ten mångårigt erfarna dramaturgen Irena Kraus. 

Föreställningen bygger på Niklas självbiografi Om som kom ut 2023. Boken, som han skrivit helt på egen hand, är ömsom omtumlande, ömsom fylld av värme, kärlek och underfundig humor. Fylld av fantastiska minnen. Gråt och skratt. Blir föreställningen ens hälften så medryckande och underhållande som biografin kan alla som lyckats skaffa bil-jett tacka sin lyckliga stjärna.

– Som 8–9-åring var jag utåtagerande och självdestruk-tiv och sedan lite värsting när jag var elva-tolv. Mamma och pappa visste inte riktigt vad de skulle ta sig till. Men det ordnade sig, i åttonde klass blev jag elevrådsordförande. Det kan gå fort i den åldern.

I övre tonåren fick han chansen att hoppa in som DJ på diskoteket Jump In på Gröna Lund. Därifrån bar det vidare till nattklubben Atlantic, där den tidens världsstjärnor som Elton John, Rod Stewart med flera hängde med honom i discjockeybåset när de var på stockholmsbesök. Och det var där han lärde känna f-n och hans moster i den bransch som kom att bli hans kall. Allt om detta och mer därtill kan man givetvis läsa om i självbiografin Om.

Nu ska du alltså iscensätta boken om ditt liv, hur går tankarna kring det?
– Ju närmare premiären desto roligare känns det. Jag har aldrig gjort en föreställning med så mycket prat, ändå har jag alltid tyckt om att göra något mer än att stå rakt upp och ner på scen och bara spela.

Det låter inte som att man behöver vara hard-core– Strömstedt-fan för att få ut någonting av Tyck om mig?
– Nej, det tycker jag inte. Jag har ju varit med några år (Niklas är född 1958, reds anm.) och medverkat i många olika sammanhang så jag tror att många kommer att känna igen sig i det jag pratar och sjunger om.

När GES, popgruppen som förutom Strömstedt bestod av Anders Glenmark och Thomas ”Orup” Eriksson uppträdde i Borgholms Slottsruin sommaren 2017 kunde herrarna kon-statera att det satt fyra generationer fans på åskådarbänkarna. Så publikunderlag råder det i varje fall ingen brist på.
– Och man behöver absolut inte ha läst min bok innan man ser föreställning, men man kanske blir sugen efteråt. Så missa inte det här. Det blir både roligt, sorgligt och en massa olika känslor på en och samma gång!

NIKLAS INSTAGRAMKONTON:

@poptonten – 139 000 följare:
”poptönten är ett namn jag kom på för många år sedan.  Vi är ju rätt töntiga allihop. Pop är också ganska töntigt tycker många, inte lika tufft som rock.” (Kontot är skitkul, reds uppf.)

@kerstinstromstedt – 104 000 följare: 
”Kerstin försvann till katthimlen men håller fortfarande kontakt med sina vänner här nere på jorden. Hon är Sveriges största kattinfluencer”. (Kontot är också skitkul, reds uppf.)