Gunn Lundemo

Som en av Sveriges mest internationellt bokade discjockeyer är Gunn Lundemo en självklar kraft som rör sig obehindrat mellan världens scener. Men det är i mötet med publiken som allt börjar. Magasinet träffade henne för ett samtal om livet på resande fot, arbetet bakom kulisserna, engagemanget i Stockholm Pride och varför tennis blivit en självklar motpol till ett liv i högt tempo.

Det börjar med ett ljud. Inte högt, inte ännu, bara en anslag. En basgång som letar sig fram mellan saludiskar och nyfikna blickar i Östermalmshallen den där kvällen i september 2021 då den nya balkongen ska invigas. Längst fram bakom sitt set, står Gunn Lundemo. Fokuserad, närvarande och med en blick som avslöjar att hon redan vet något vi andra ännu inte förstått: exakt när kvällen kommer tippa över från mingel till minne.

Och så händer det. Tempot skruvas upp, ett leende sprider sig bland gästerna, någon börjar röra sig, fler följer efter. Gunn läser rummet med en precision som känns nästan fysisk. Hon fångar oss i rätt sekund. Det är där vi verkligen lär känna henne. Genom rytmen och atmosfären som fyller luften.

Fem år efter gästspelningen i saluhallen möts vi igen. Den här gången i Skåne i samband med den årliga konstrundan då vi passar på att fotografera henne vid den vackra sandstranden invid Ystad Saltsjöbad. Här blir kontrasten mellan det öppna landskapet och nattens klubbmiljöer påtaglig.

Gunn är glad och har ett uppenbart lugn i kroppen, trots att tempot i hennes liv knappast har saktat ner. Spelningar avlöser varandra i Sverige och långt utanför landets gränser. Men hos henne finns samma närvaro som då hon spelade i saluhallen den där kvällen. Samma känsla för timing; publiken har lärt sig hennes språk – och de älskar det. För i grunden handlar jobbet som DJ om en enda sak: att skapa den ultimata stämningen. Det arbetet börjar långt innan själva gigget.
– Nittio procent av ett lyckat gig ligger i förberedelserna. Det spelar ingen roll hur bra DJ man är om man dyker upp oförberedd och förväntar sig att alla ska gilla ens egen musiksmak. Det absolut viktigaste är att förstå vem man ska spela för, oavsett om det är en privatkund eller en stor klubb. Är det en klubb så har de oftast sin profil som jag utgår ifrån. Vid en privat spelning handlar det om att lära känna kunden och skapa någonting tillsammans med den. Jag brukar be om några musikaliska referenser som de tycker om. Utifrån det analyserar jag hur ett set kan se ut för kvällen. Det handlar om att lyssna och känna in. Väl på plats får man sedan hjälpa kunden att bygga sin kväll; ska det serveras middag så kanske jag som DJ inte behöver komma in förrän senare, säger Gunn.

Bakom den till synes spontana känslan ligger alltså noggranna förberedelser och ett hantverk som är långt mer avancerat än vad många kanske tänker på. Att DJ:a handlar om betydligt mer än att bara välja ut, mixa och spela skivor. Det är en intuitiv balansakt där tempo, övergångar och energi måste sitta i ryggmärgen.

Begrepp som BPM, beats per minute, blir till ett verktyg för att styra flödet.
– BPM är grunden för hur man ska räkna, och är takten i musiken som man måste matcha för att få till snygga övergångar. Det är en kunskap som man måste förstå teoretiskt och sedan träna in praktiskt. Jag kunde ingenting om det när jag började och saknade självförtroende. Men jag hade musiken och melodierna i mig och kunde höra vad som fanns bakom. Med tiden har jag hunnit samla på mig tiotusentals låtar och det ger mig mycket svängrum i dag. Men man slutar aldrig att utvecklas. Jag lär mig nya saker hela tiden.

Platsen spelar givetvis också en avgörande roll för stämnings- skapandet. Ett dansgolv i Stockholm kräver något annat än en strandklubb i Mexiko. För Gunn innebär det att förstå sammanhanget och människorna i det. Med över 4 000 spel-ningar på hundratals klubbar och festivaler i USA, Central-amerika, Europa och andra delar av världen, har hon byggt upp en erfarenhet som få kan matcha. Hennes professionali-tet har gett eko i branschen och lett till exklusiva gästspel och återkommande residens på välkända destinationer.
– Jag har svårt att välja en specifik spelning men mitt resi-dent gig på Twiga i Monaco är ett av de mest minnesvärda. Det är en ikonisk klubb, en av de bästa klubbarna i världen, som ägs av Flavio Briatore. 
– Ett testgig blev ett fast uppdrag under en längre tid och det var en väldigt häftig upplevelse. Det ledde till att jag blev headhuntad till Yatch Clubs i Bulgarien. De hade frågat  Flavio vem som var den bästa kvinnliga disckjockeyn och då rekommenderade han mig.

Hur tycker du att branschen har förändrats sedan du började för snart tjugo år sedan?
– Det som är trist är att artister i dag inte har lika stor konstnärlig frihet längre. Man förväntas skapa koncept av allt och synas på alla sociala medier. Det är inte tillräckligt att bara skapa och få ut sin musik. Det som är positivt är att jag ser hur äldre musikaliska uttryck får nytt liv och filtreras in i dagens elektroniska musik. Att yngre generationer lyssnar på och tar till sig 1980–90-talsmusiken. Det finns en nyfikenhet där som jag verkligen uppskattar. Jag satt själv och skapade sådana remixer för 15 år sedan och nu börjar folk bli mer öppna för housemusik med den typen av inslag. Det är en väldigt positiv trend tycker jag.

BÖRJADE TIDIGT RATTA VID MIXERBORDET

Att musik skulle komma att bli Gunns uttryck kom inte som en slump. Musik och kreativt skapande har varit närvarande i hennes liv sedan barnsben. Hon växte upp med ett ständigt flöde av melodier och idéer i hemmet – ett behov av att skapa som tidigt tog form.
– Jag började skriva musik redan som barn och var alltid i gång med något kreativt. Jag ville spela ett instrument men inte samma som alla andra, så det blev trombon. Jag stod ofta på scen i skolan och har alltid haft lätt för att plocka upp melodier och förstå hur musik är uppbyggd, berättar Gunn.

En viktig inspirationskälla fanns nära. Genom sin tio år äldre syster Lina, som var en extremt aktiv discjockey, fick hon tidigt inblick i yrket och började experimentera själv. 
– Min syster var DJ och reste runt i världen och det var genom henne jag fick upp ögonen för yrket. Hon lärde mig grunderna när jag var i tonåren, och när jag började arrang-era egna fester insåg jag att det mest naturliga var att själv stå för musiken. Det var där någonstans det klickade. Jag förstod att det här är vad jag vill göra.

Vägen in i DJ-båset blev snabbt mer än bara en praktisk lös-ning. Det blev ett sätt att förstå världen, och påverka den. Gunns ambitioner växte snabbt. 
– Jag hörde av mig till mängder av klubbar och arrangörer runt om i världen. Till slut började allt hårt arbete ge resul-tat, och när rekommendationerna väl tog fart öppnades fler och fler dörrar.

Med tanke på allt du har uppfyllt i din karriär, har du ett drömprojekt eller plats där du vill spela? 
– En dröm vore att skapa en megafestival och fylla en hel arena med folk och bara spela gamla Motown-låtar och soul. Var i världen spelar mindre roll. Men jag vill få en hel publik att röra sig tillsammans och verkligen groova i samma takt. Det är den känslan jag alltid jagar – när allt klaffar. 

EN DRIVEN ENTREPRENÖRSSJÄL

Gunns framgång handlar inte bara om talang. Den bygger lika mycket på disciplin, driv och en tydlig entreprenör-sanda. Själv kallar hon sig en “hustler”, en person som tar tag i saker och skapar sina egna möjligheter. Parallellt med DJ-karriären har hon byggt upp en verksamhet som sträcker sig bortom själva spelningarna. Hon driver eget bokningsbolag och arbetar även med internationella artister som hon tar till Sverige, däribland The Wether Girls, Kool and the Gang och Village People. Dessutom har hon producerat hundra-tals fester och event i olika skala, från mindre, nischade till-ställningar till större produktioner. Det är en roll som kräver både kreativitet och struktur och Gunn har en unik förmåga att skapa koncept som håller hela vägen ut.

Men livet som internationell DJ är inte bara glamour. Resan-det är stundtals intensivt, tempot högt och kraven konstanta. Att ständigt leverera oavsett tidszon, publik eller förutsätt-ningar är slitsamt, medger hon.
– Det bästa absolut bästa med mitt jobb är alla möten. Möten med människor, kulturer och platser – och maten! Jag kan hoppa in i en taxi och bara åka runt i en stad och testa massa ställen och försöka få med mig de bästa recepten hem. Det tuffaste är flygtimmarna. De känns i kroppen. Så när jag är hemma är jag mån om att verkligen ta hand om mig. Jag försöker vila så mycket jag kan, går på massage en gång i veckan, äter bra mat och dricker mycket vatten.

Hur stort är ditt eget matlagningsintresse?
– Större än allt annat jag gör! Om jag inte arbetade med det jag gör så hade jag jobbat med mat. Jag älskar mat och jag älskar att laga mat. Jag kan bli barnsligt fnittrig vid mat- bordet och gråta av en tugga mat. Allra helst äter jag thaimat som grön curry eller mexikanskt. Fast en klassisk spaghetti med köttfärssås är heller inte fel.

Saluhallen ligger inte långt från två medlemsklubbar där du ofta spelar, Noppes och Soho House. Berätta om det!
– Det stämmer. Noppes har varit en återkommande plats för mig i över tolv år. De har blivit som en extra familj till mig under åren och ett naturligt ställe att vara på. Soho House- konceptet är något jag älskat i många år och bor mycket på de olika husen runtom i världen. Så när det kom till Stock-holm blev jag väldigt exalterad och har nu spelat mycket där men arrangerar även många häftiga discofester där om året. Båda de här platserna är mer än bara spelningar för mig. Det är miljöer där jag också trivs att vara, hänga och inspireras i, vilket såklart sätter sin prägel på hur jag spelar.

TENNISEN ÄR EN KONSTANT I LIVET

Mitt i ett liv som till stor del utspelar sig i mörka klubbrum och sena nätter finns en tydlig kontrast: tennisbanan. Tenni-sen har funnits med sedan barndomen. Blott tre år gammal greppade Gunn sitt första racket och hon har inte släppt det sedan dess. Under uppväxten tränade hon väldigt intensivt och tävlade regelbundet, med ambitionen att ta det så långt som möjligt. 
– Jag tävlingsspelade när jag var ygnre och hade tankar om att bli professionell. Jag ville verkligen satsa, men förutsätt-ningarna förändrades med tiden så det blev inte så.

Kärleken till sporten försvann dock aldrig. I dag har den fått en ny roll som motvikt och ett sätt att landa i kroppen efter resor och sena spelningar.
– Jag älskar tennis och spelar flera gånger i veckan och tränar för att utvecklas. Oftast blir det i SALK-hallen i Alvik, inte långt från bostaden. Sedan tränar jag mycket pilates för att komma i tillräcklig bra form för att börja tävla lite igen.

Och ibland dyker oväntade möten upp även här. Som råden från en rutinerad blick vid sidan av banan. Tennistränaren Percy Rosberg, som en gång i tiden upptäckte den unge ta-langen Björn Borg, brukar sätta fingret på både styrkor och svagheter hon borde jobba med.
– Percy tycker att jag är en dålig löpare! Och jag kan inte annat än att hålla med hnonom. Jag är ganska ovig och har mer styrka i mtit game. Så han tycker att jag ska spela dubbel i stället, hitta någon snabb spelare att teama upp med. Men han säger också att jag verkligen har tennis i mig och det betyder mycket. Han brukar komma och titta på mig och kommentera mitt spel varje vecka, säger Gunn och skrattar.

NU VÄNTAR STOCKHOLM PRIDE

Tillbaka i Stockholm efter påsk möter vi med Gunn igen som är mitt uppe i ännu en intensiv period. Utöver spel-ningar arbetar hon med produktion och planering inför sommarens stora uppdrag Stockholm Pride, som i år flyttar festligheterna till Slakthusområdet och Fållan.

Det är ett uppdrag hon har haft under flera år och rollen som scenproducent för stora festivalscenen passar Gunn natur-ligt. Här möts flera av hennes styrkor – det kreativa, det ana-lytiska och det organisatoriska. Att sätta ett program, boka artister och skapa en helhetsupplevelse kräver både överblick och känsla för detaljer. Det var faktiskt som festfixare Gunn inledde sin karriär en gång i tiden, med att ordna VIP-fester och skumpartyn för danssugna.
– Som scenproducent bokar jag alla artister och styr allt rör stora scenen och har ett överliggande ansvar över den mu-sikaliska delen av festivalen. Mitt fokus är att skapa en scen som speglar bredden i communityn, både musikaliskt och visuellt. Det är helt fantastiskt att jag får göra detta. Stock-holm Pride är ju det största man kan göra inom HBTQ-värl-den. Samtidigt är det ett stort ansvar som jag inte tar lätt på.

Det är också ett sammanhang som betyder mycket på ett personligt plan. Att hon får vara den hon är, en lesbisk kvin-na med lika rättigheter och ansvar som alla andra.
– Det är inte en självklarhet att få vara sig själv i dagens samhälle, och det politiska klimatet gör det inte enklare. Under Pride blir mötet med publiken något djupare. Som HBTQ-person finns det en gemensam förståelse i rummet, en underliggande berättelse som rymmer både kamp och styrka, säger Gunn.

Hur skiljer sig Pride från andra event energimässigt?
– Under Pride finns en annan tyngd i rummet. Att stå bakom spelarna i ett rum där många bär på erfarenheter av att inte alltid ha fått ta plats fullt ut skapar en närvaro som är svår att jämföra med något annat. Det blir ett firande av fri-het, identitet och gemenskap, och den energin känns i varje del av rummet. Samtidigt finns det något universellt i dan-sen. Oavsett var man spelar uppstår ett möte där människor får uttrycka sig bortom ord. Men under Pride får den käns-lan en extra dimension, som gör upplevelsen ännu starkare.

Vilken musik fångar Pridekänslan bäst enligt dig?
– De stora rösterna och starka personligheterna har alltid haft en särskild plats. Ta valfri låt från någon av de stora dis-codivorna Cher, Celine Dion, Britney Spears, Aretha Frank-lin, Lady Gaga. Stora divor är alltid favoriter för communi-tyn. Jag inspireras själv mycket av 1950-, 60- och 70-talet, Motown och hela disco-eran. Jag älskar disco! Stockholm är dessutom en fantastisk feststad. Vi vågar släppa loss och det är befriande.

HÄR KAN DU SE GUNN SPELA

Pride Paraden med OLW 1 aug 13.00
Villa Foresta AW: 21 aug
Villa Foresta Nightflight: 28e Aug

Om Stockholm

Pride Nordens största Pridefestival och en självklar som-marhöjdpunkt i Stockholm. Här möts musik, fest och gemenskap med viktiga frågor om synlighet och rättigheter.

Festivalen är en del av en global rörelse med rötter i Stonewallupproret. I Stockholm går traditionen tillbaka till 1979, då RFSL arrangerade den första frigörelse-veckan. 

I år flyttar festivalområdet till Slakthusområdet och  Fållan. Veckan pågår 27 juli–1 augusti 2026 och  avslutas med den ikoniska paraden den 1 augusti kl. 13 från Norr Mälarstrand.