Tora Hallström
— har hittat hem
Det är en mörk höstkväll i Stockholm och filmen Hilma har premiär. Tora Hallström går på röda mattan med sina föräldrar, regissören Lasse Hallström och skådespelaren Lena Olin. Filmparet är vana att stå i strålkastarnas ljus, men ikväll är de inte i centrum. Nu har dottern Tora huvudrollen, men att hon skulle bli skådespelare var ingen självklarhet. Det var först när hon kanaliserade konstnären Hilma af Klint som hon fann sitt kall. ”Även om jag vuxit upp i New York är Stockholm mitt hem och saluhallen är vårt andra hem, jag har kommit hit sedan jag var nyfödd”. Magasinet möter nya stjärnskottet Tora Hallström.
Text: Lina Bielsten | Foto: Sean Lewthwaite | Makeup/Hår: Stephanie Axell
Tora Hallström är ett äpple som inte föll så långt bort från trädet. Eller träden bör man nog säga, hon är nämligen dotter till stjärnregissören Lasse Hallström och skådespelaren Lena Olin som båda haft framgångsrika karriärer. Nu är Tora aktuell med hennes första stora roll i filmen Hilma som är en dramatisering av konstnärens Hilma af Klints liv
Magasinet har precis avslutat fotograferingen med Tora och är på väg med Hollywoodfamiljen Hallström-Olin till saluhallen. Vi går upp en trappa till restaurang Beirut Café som har blivit ett av deras nya favoritställen, här har de redan hunnit göra ett besök sedan återinvigningen av Östermalms Saluhall. Tora brukar även följa med sina föräldrar på Lisa Elmqvist och på ”Lisas” är Lasse och Lena stammisar sedan länge. Saluhallen är alltid första stoppet när de besöker Sverige och när paret fortfarande bodde i Stockholm åt de middag här flera gånger i veckan. Lena beskriver skämtsamt att hon kände att det nästan blev för ofta, att handlarna skulle tro att de var galna.
Släkten Olins saluhallstradition började däremot tidigare än så. Toras morfar, regissören och schlagerförfattaren Stig Olin, stortrivdes i Hallen och ibland tog han med sig dottern Lena. Hon beskriver en härlig tid när Stig och teaterkollegor som Martin Ljung och Lasse Berghagen samlades och njöt av den fantastiska maten. De gick runt bland diskarna, småpratade med alla i butikerna och skojade med personalen, även på dagar när de inte handlade. Det rådde alltid vänskaplig stämning, berättar Lena Olin i saluhallens magasin (när hon prydde omslaget 2019, reds.anm.). Att det är en slags familjekänsla härinne är något Lena själv älskar och hon har fört traditionen vidare till sina två barn. Toras storebror August följde alltid med föräldrarna under de otaliga middagarna i hallen. Han gick ofta på små upptäcktsfärder bland diskarna och tittade på alla fiskar, speciellt de fula fiskarna tyckte han var extra roliga. Lillasyster Tora introduceras redan som nyfödd till Östermalmshallen. Hon berättar om det varma intrycket hon fick som barn.
– Det är konstigt men jag har ganska få minnen från när jag var liten, men jag kommer så väl ihåg när vi satt på Lisa Elmqvist och hur de hade fiskar på väggarna. Jag minns jättestarkt hur det var den varmaste och gladaste känslan när jag åt middag med mina föräldrar i saluhallen. Vi har ätit mycket fisk här, både på Lisas och Tysta Mari.
Under inspelningarna av filmen Hilma bor Tora tillfälligt i Östermalmslägenheten där hon tog sina allra första steg. Närheten till saluhallen uppskattar hon extra mycket, att hon kan smita över när hon vill.
– Jag gick hit varje dag och köpte med mat hem. Östermalmshallen har ju varit en del av min uppväxt med mamma och pappa, men nu har det blivit mitt eget ställe också, säger hon och skrattar.
– Det kan jag sakna i New York, att vi inte har en lika fin saluhall. Visst, jag kan handla mat på The Lobster Place i Chelsea Market men jag skulle aldrig sätta mig ner och äta där. Det är inte alls lika mysigt och genuint som härinne, jag älskar Hallen!
Tora Hallström är född i Stockholm men har vuxit upp i New York, dit hennes föräldrar flyttade 1994. Både Lasse Hallström och Lena Olin fortsatte även efter USA-flytten att arbeta med svenska filmproduktioner och har dessutom hus i Falsterbo och i Stockholms skärgård. Till en början pendlade familjen mellan USA och Sverige, men de senaste 20 åren har Tora och hennes föräldrar varit bosatta i New York. De spenderar däremot alltid sommaren i Sverige och även vissa högtider som exempelvis jul.
– Båda mina föräldrar är spontana så vi flyttade faktiskt tillbaka till Sverige när jag var 6–7 år, det var strax efter 11 september-attackerna men jag vet inte hur mycket det påverkade beslutet. Vi bodde i Stockholm i tre månader och jag gick i Karlssons skola på Östermalm, mina föräldrar hann köpa en lägenhet i samma område också. Men sedan bestämde de sig för att återvända till USA så jag fick byta skola igen och sedan dess har jag bott där. Men somrarna är jag alltid i Falsterbo.
Tora har gått i amerikanska skolor men pratar perfekt svenska. I vårt samtal talar hon obesvärat och bara vid något enstaka tillfälle dyker det upp ett amerikanskt uttryck. Däremot att läsa och skriva svenska kräver mer ansträngning förklarar hon. Det kan bli krångligt när hon ombeds svara på ett par frågor via mail.
– Jag kan ju skriva på svenska, men ibland tar det nästan en vecka innan jag lyckas svara, säger hon och skrattar.
Med en fot i varje land har Tora svårt att definiera sig som svensk eller amerikanska. Hon känner sig lite både och, berättar hon.
– Jag känner mig alltid lite främmande när jag är i USA och alltid lite främmande när jag är här också. Det finns fördelar och nackdelar med det. Det känns som att jag alltid kommer med ett annat perspektiv när jag är någonstans.
ATT HITTA HEM
Trots två framgångsrika föräldrar i filmbranschen var det ingen självklarhet för Tora att följa i deras fotspår. Regissören Lasse Hallström började göra filmer i 10-årsåldern, men Toras filmintresse kom inte lika tidigt. Hon valde att ge sig in i finansvärlden, utbildade sig till ekonom på Princeton och fick jobb på investmentbanken Goldman Sachs i New York. Men det tog inte lång tid innan hon ångrade sig. Lasse berättar hur han såg sin dotter slita ut sig i en hetsig finansbransch med tidiga morgnar och konstant nattarbete. Han tycker att dottern är en bra manusförfattare och börjar ge henne förslag på roligare och mer kreativa saker att ägna sig åt. Toras intresse för att uttrycka sig kreativt har alltid funnits där, hon har bland annat dansat mycket. Till slut lyckas hennes pappa locka över henne till ”deras sida” och hon gör därefter två mindre roller i filmerna Hachiko – en vän för livet och Safe Haven.
Nu står Tora längst fram på röda mattan under höstens galapremiär av filmen Hilma, i hennes första huvudroll. I regi av pappa Lasse Hallström. Lasse Hallström har regisserat fram ett antal Oscarsnominerade skådespelarprestationer, däribland Michael Caine som vann en Oscar för Ciderhusreglerna, Juliette Binoche som nominerades för Chocolat, och en 17-årig Leonardo DiCaprio som blev stjärna efter sin rollprestation i Gilbert Grape. När Magasinet träffade Lasse i våras berättade han om glädjen att få lyfta fram andra personer och att hjälpa skådespelare att göra sitt bästa. Till slut fick han chansen att göra det i sitt senaste filmprojekt med Tora, som spelar Hilma af Klints unga jag. Lasses hustru Lena Olin gestaltar den äldre Hilma.
På många sätt har det varit ett familjeprojekt, och både Tora och Lena hjälpte till med manusarbetet till filmen och gav honom inspiration.
– Eftersom jag jobbade med manuset flera månader innan vi började filma, blev jag tvungen att lära mig om Hilma, men jag tyckte det var kul också. Det var en väldigt speciell tid under pandemin när vi inte kunde göra så mycket annat heller än att tänka på Hilma. Jag kunde ta en långpromenad och komma tillbaka med en idé och bolla den med pappa. Men det kändes inte jobbigt att fritiden och jobbet flöt ihop, alla i familjen levde så nära både Hilma och projektet under den perioden.
Hon beskriver arbetet med sin rutinerade pappa Lasse Hallström som en trygg plats och hur viktigt det har varit i hennes första stora roll.
– Pappa jobbar med en otrolig självsäkerhet, humor och öppenhet som man inte alltid ser i honom privat, berättar Tora. Han har 100% koll på varje detalj som händer under inspelningen men det är inget som märks utåt, vilket skapar ett väldigt lugn för alla som jobbar omkring honom. Han kan det han gör så bra och man känner sig därför helt fri att göra vad som helst. Han ger alltid utrymme för improvisation till sina skådespelare, det hör till ovanligheten bland filmregissörer har jag hört från andra i filmbranschen.
– Eftersom han hade skrivit manuset själv också var det så lätt att leva sig in i situationen, för han har ett unikt sätt att få fram det sorgliga, jobbiga, och roliga visuellt, vilket är så jag tänker också. Det är skönt också att veta att han alltid är uppriktig om han tycker att något som jag gör är bra eller dåligt, så jag slipper undra. Jag vet att han inte bara är snäll för att låta bli att såra mig, vi har alltid haft en ärlig och uppriktig relation. Så jag kunde bara släppa loss och göra min egen grej, jag vet att han hjälper till att få fram det bästa i mig.
På frågan om vad stjärnregissören ser som dottern Toras främsta styrka blir svaret att hon lever sin roll. Att Tora är autentisk, hon kanaliserar Hilma snarare än spelar henne, förklarar han. Men vem var då Hilma? Hilma af Klint (1862–1944) var en av de första kvinnorna som utbildades vid Konstakademien i Stockholm och hon hade fram till 1908 en egen ateljé. Hon var en pionjär inom den abstrakta konsten och före både Mondrian, Kandinsky och Malevitj vilka kom att verka från 1900-talets första årtionde. Hilma förblev okänd under sin livstid. I filmen får vi följa hennes spirituella resa. Hon bildar gruppen ”De fem” med fyra andra kvinnor och de söker vägledning i sitt konstnärskap bland annat genom seanser där de tror sig komma i kontakt med ”höga mästare”. Intresset för det andliga kom till Hilma redan när hennes lillasyster Hermina gick bort 1880, vilket är filmens öppningsscen. Detta lägger grunden till sökandet inom symbolism och det formspråk som hon kom att använda
PÅ SCENEN FANN JAG MIN SJÄLVKÄNSLA
Ur filmen Hilma.
Foto: Audrius
"Toras styrka är att hon lever sin roll. Hon är autentisk, hon kanaliserar Hilma snarare än spelar henne."
LASSE HALLSTRÖM, PAPPA OCH REGISSÖR
Idag räknas Hilma af Klint som en av våra största konstnärer. Hennes konst har ställts ut på Guggenheim i New York och Moderna museet i Stockholm, den har inspirerat till modekollektioner och gett upphov till en opera. Nu är den dessutom förevigad på film genom Nordic Entertainment Group som finansierade hela Hilma-projektet. Filmen hade premiär både på biografer och streamingtjänsten Viaplay i november 2022. På samma plattform släppte Viaplay samtidigt dokumentären Mitt liv som Lasse Hallström, där tittarna kan följa arbetet bakom kameran när han bland annat regisserar dottern Tora.
Hilma har spelats in två veckor i Stockholm och återstående scener under fyra veckor i Litauen. Flytten som främst var av ekonomiska skäl tar inte bort någon autenticitet i upplevelsen, miljön i Vilnius är slående lik Stockholm som staden såg ut under Hilmas livstid. Tora beskriver en vacker stad med gator och hus som påminner henne om Gamla Stan i Stockholm. Tiden i Litauen ser hon tillbaka på med värme, både hon och föräldrarna känner att de blev en enda stor familj med sitt underbara filmteam. Tora berättar hur hon gråter i dagar efter att hon landat i New York, när hon tänker på kollegorna som bor i Vilnius och att hon inte får se dem varje dag längre.
I Sverige blir det flera besök för familjen Hallström-Olin innan galapremiären i Stockholm, de bockar av ett par intensiva pressveckor under 2022. Alla tre dyker upp i morgonsoffor i svensk morgon-tv, livsstilstidningar, talk shows och i vinter har svenska folket dessutom kunnat se Tora och Lenas ansikte över stora led-skärmar längs väggen i tunnelbaneuppgångarna. Hilma är överallt.
Vad väntar härnäst för Tora Hallström? Just nu går Tora en tvåårig teaterutbildning på William Esper Studio i New York och hennes förhoppning är att kunna jobba vidare som skådespelare. Efter hennes första huvudroll sätter hon sig med andra ord i skolbänken, igen.
– Nu har jag faktiskt börjat skolan, så jag gjorde det omvänt. Jag gjorde en långfilm först och nu har jag börjat utbilda mig på en teaterskola, skrattar Tora.
Parallellt med teaterskolan skriver hon mycket och att plita ner manus har hon gjort sedan hon var liten. Tora har dessutom diplom från Creative Writing Programme på Princeton. Kanske blir det så att hon kommer följa i mammas och pappas fotspår trots allt.
Oavsett var hon går kommer Tora Hallström alltid återvända till Stockholm och till Östermalmshallen. Här känner hon sig hemma, familjen är en del av den lilla byn där alla hälsar på varandra och det finns ingen annan plats där man får tag på så bra mat enligt Tora.
– Det finns väldigt mycket dålig mat i USA, även svensk junk food är bättre än den amerikanska... Jag saknar färsk fisk, bra kött och bra råvaror på allting som det är i mataffärerna och här i saluhallen, så jag älskar verkligen att laga mat när jag är i Sverige.
Hennes mattips i New York är ett besök i det populära området West Village, här finns flera bra italienska restauranger.
– Man sitter nära varandra, gärna lite trångt och mysigt. Stämningen är fantastisk. Den känslan får jag inte på samma sätt i Stockholm.
Avslutningsvis, hur känns det nu när filmen är ute, när andra ska få uppleva Hilma?
– Jag vet bara att jag lagt hela mitt hjärta och själ i det här projektet, jag har gjort så gott jag kan. Och jag är så stolt över det. Det var jag redan innan någon hade sett filmen, så det gör ingenting om folk hatar den, säger Tora och skrattar.
– Det är en överjordisk glädje att filmen existerar. Om andra också tycker om den och filmen går bra blir det bara en cherry on top
TORA HALLSTRÖM
Hur nära vänner skulle beskriva mig med tre ord: Nu skulle de säga att jag är oerhört känslig, impulsiv och att jag lätt far iväg med en idé eller känsla. De jobbar kvar inom finansbranschen och är nog lite oroliga över min framtid, hur jag ska försörja mig i den mer osäkra skådespelarbranschen.
Egenskaper jag har fått av mina föräldrar: De är båda lite nerviga fast på olika sätt, jag har nog fått en mildare version av det. Jag var lika blyg som pappa när jag var yngre, men det har jag vuxit ur och blivit mer som mamma, som är öppen och social. Men båda mina föräldrar umgås generellt med få människor privat och har inget behov att träffa mycket folk. De sitter gärna hemma bara de två. Sån är inte jag. Jag älskar att ha många vänner och vill umgås med dem hela tiden.
Jag är orimligt rädd för: Att det inte ska gå bra. Att jag ska tappa lusten i det som ger mig så mycket glädje, bara för att det tar lång tid att nå dit jag vill. Jag vet att det är svårt och jag behöver struktur i mitt liv, jag kan inte sitta hemma sysslolös. Då får jag panik…
Jag blir mest glad av: Att försöka förstå andra, vara social och omges av människor. Jag gillar också att ”ta mig in andras hjärnor” och leka, jag är ganska barnslig på det sättet.
Mina favorithobby: Jag älskar att spela golf, det har jag gjort varje sommar under min uppväxt. Jag spelar korsord nästan varje dag och jag har börjat skriva musik faktiskt.
Extravagans: Att gå ut och äta. Jag har lagt alldeles för mycket pengar på superdyr sushi i New York och så blir man knappt mätt för bitarna är så små…
Om jag får mer tid vill jag lära mig: Att bli bättre på att skriva musik och jag vill plocka upp piano igen. Jag är också otroligt intresserad av dialekter, jag vill lära mig varenda dialekt på engelska.
Som kompis är jag: Otroligt kärleksfull, inget drama och jag pushar alltid mina vänner att gå utanför sin trygghetszon. Att följa sina drömmar.
Som kollega är jag: Lättsam, jag skojar och leker hela tiden. Jag borde nog vara mer seriös och ta saker på allvar. Även när jag jobbade i finansbranschen kunde jag inte låta bli att göra ”pranks” om dagarna för annars blev det för tråkigt att jobba…
Som dotter är jag: Bestämd. Jag är uppriktig och ganska fräck, men väldigt kärleksfull. Jag styr gärna hela familjen. På ett magasinuppslag stod det en gång ”Tora är chef i familjen” och det stämmer ju, säger Tora med ett skratt.